Jag såg det inte själv, men har blivit påmind gång på gång om att Färjestadsmatchen (1–4) var sämre. Tur det i så fall, för det här var bitvis en riktigt usel Timråinsats.

När det behövdes bäst svek alltför många bärande röd-vita pjäser som mest. Och om jag trodde att vår herre bryr sig om världsliga ting som elitseriematcher i ishockey skulle jag inte tveka att be en liten extra bön för Medelpads äldsta och långvarigaste idrottsstolthet.

Men…nej, det här tror jag faktiskt alla timråiter får ta tag i själva.

Förhoppningsvis var det bara ett tillfälligt bakslag vi fick se, men denna förhoppning är långt ifrån stark med tanke på truppens meritmässiga status – och ser vi till föreningens svaga ekonomi och möjligheter att förstärka börjar den gnagande oron inför framtiden åter göra sig påmind.

Det absolut mest jobbiga efter 1–3 mot ett ganska mediokert Frölunda är att förlusten kom hemma, och att det vid seger och tre poäng hade blivit ett tydligt skutt uppåt och över slutspelsstrecket!

Nu blir det till att börja om igen. Med en minst sagt tung och tuff bortamatch i Löfbergs Lila Arena i Karlstad i morgon. Lättare uppgifter finns och tiden att slipa till felande detaljer är knapp, så hoppet står åter till att det, trots allt, handlade om ett tillfälligt bakslag. Eller ska vi kalla det olycksfall i arbetet?

I så fall vet ju coach Tomas Montén och samtliga inblandade, att utan fart är det svårt att ta sig igenom mittzonen på ett konstruktivt och vägvinnande sätt. Och då snackar vi inte bara skridskoåkning, utan framför allt tidiga och tydliga passningar från egen zon. På bladet framför medspelarna – inte bakom eller så lååångt framför en röd-vit, att pucken hinner gå till icing eller hamna i tryggt förvar hos ohotade backar…

Gårdagkvällens första period var ett typexempel på hur det inte bör se ut.

I andra blev det bättre. Inte exceptionellt mycket bättre, men tillräckligt för att både jämna ut det hela både spel- och målmässigt. I tredje fortsatte trenden, som gjorde att publiken också gjorde sitt till för att lyfta fram Timrå – mot fler mål framåt och en efterlängtad trepoängare.

Chansmässigt var det nu bara ett lag på planen, men närmare än ett ribbskott av en annars trög och anonym Simon Önerud kom Timrå.

I stället tog Frölunda ledningen på nytt och innan det hela var över kunde Frölundas ex-timråit Anton Axelsson åka in med pucken i tom kasse…

Jag vill inte påstå att det var rättvist.

Men det går inte att alltför högljutt hävda motsatsen heller.

Inte efter så slarvigt agerande i uppspelsfasen av Sebastian Erixon & Co och inte efter så tama avslut som Daniel Öhrn, Johan Andersson, Alexander Larsson, Joachim Rohdin och tidigare nämnde Sebbe Erixon visade upp. Det fanns fler som hade lägen, men det var de ovan nämnda jag helst vill glömma.

Till sist: Niklas Nordgren lämnade in skadad i slutet av andra perioden. Inget allvarligt, vad jag kunde utläsa i går kväll. Värre då med Oscar Sundh i HV, som fraktades till sjukhus uppe i Luleå efter en smäll mot huvudet. En typ av skada ingen vill ha, men som verkar höra varje omgång till numera.