Det händer saker i elitserietabellen för tillfället, men utvecklingen är allt annat än bra ur ett Timråperspektiv.

Det har redan blivit ett tydligt skikt i botten där lag som Timrå, Växjö, Rögle och AIK har halkat efter lagen som ligger ovanför slutspelsstrecket.

Timrå har på tre raka hemmamatcher mot Skellefteå, Luleå och Frölunda bara mäktat med tre poäng och jagar fortfarande sin första trepoängare för säsongen i E.ON Arena.

Den kom inte i går heller och Timrås stora svaghet blev brutalt avslöjad i den här matchen. Givetvis tänker jag på offensiven och framför allt oförmågan att förvalta målchanser.

Jag tycker inte Frölunda var bra den här kvällen frånsett förstaperioden där taktiken att stänga mittzon och sätta press på Timrås backar lyckades. Men resterande delen av matchen var det ett av de svagare Frölundalag jag sett i E.ON Arena.

Men det räckte ändå för att ta hem segern mot ett Timrå som inte på långa vägar imponerade på mig, men det spelmässiga övertaget under andra och inte minst tredje perioden borde ha räckt till poäng. Timrås tränare Tomas Montén har rätt när han konstaterar att ishockey handlar om att göra mål och han grubblar säkert över hur han ska få laget att göra det.

För det är ingen nyhet att Timrå saknar offensiv spets och naturliga målskyttar. Den enda som stämmer in på beskrivningen är Niklas Nordgren och tyvärr lämnade han isen skadad i andra perioden.

Men bakom honom kämpar många för att få in pucken.

Christian Söderström har skjutit flest skott i laget, men har bränt frilägen i parti och minut. Det har funnits en förhoppning om att Max Friberg skulle ikläda sig rollen som målskytt, men han har inte levt upp till dessa förväntningar. Simon Önerud visade i fjol att han har kapacitet, men hittills har det bara blivit två mål och han var ett stolpskott från sitt tredje i går.

Jocke Rohdin har visat att det finns potential, men ännu bara skickat in en puck. Jonathan Hedström fick göra mål i går efter att ha träffats av ett skott, men jag kräver mer av honom också.

Tomas Montén har insett att han inte har ett lag som kommer att göra fem-sex mål match efter match och byggt på sitt försvar. Men han måste hitta ett sätt att producera fler mål.

Det går inte att utsätta ett stabilt försvarsspel för den pressen som ett uteblivet målskytte resulterar i.

Kalla fakta är att Timrå endast vid ett tillfälle (Modo borta) lyckats göra tre mål och det är väldigt bekymmersamt. De resterande nio matcherna har slutat med ett eller två mål vilket är en alldeles för låg siffra.

Under gårdagskvällen vid ställningen 1–1 lyckades Timrå bränna tre bra lägen i andra perioden genom Daniel Öhrn, Johan Andersson och Alexander Larsson. Det fortsatte i tredje perioden med att Joachim Rohdin inte lyckades lyfta pucken över Julius Hudaceks benskydd och som pricken över i:et så träffade Simon Öneruds stenhårda skott stolpen drygt sju minuter in i andra.

Det är inget fel på ambitionen eller viljan, men avsluten är stundtals alldeles för svaga för att hota någon målvakt. Det är de här lägena som Timrå måste förvalta.

Annars dyker det upp situationer som i går i tredje perioden när Frölunda kunde sätta sitt matchavgörande mål.

Den sårbarheten kommer att kosta många poäng för Timrå.

Men att säga att det enda som saknas i Timrås offensiva spel är målskytte vore en grov förenkling av verkligheten. Stundtals är det slarvigt och stressat. Mot Frölunda hade laget problem att ta sig ur egen zon där det snabba och effektiva förstapasset saknades helt och istället ersattes med en evig pucktransport.

Det tog ofta stopp i mittzon, och i anfallszon så värderade spelarna ofta fel med för få skott eller för många pass.

Timrå försökte spela ett anfallsspel i går som laget inte klarar av och det måste bli mycket rakare och enklare, men det måste också till ett betydligt högre pucktempo. Det är ofta det som skapar farten eller som i går föder passiviteten.

För trots att Timrå består av en massa hockeyarbetare så ska laget kunna åstadkomma en betydligt vassare offensiv än så här.

Ska laget undvika de två sista platserna så är det en nödvändighet.