Timrå straffade utan kapten Hallin
Straffseger mot Skellefteå senast. Strafförlust mot Luleå i går.
Två möten med två tippade topplag har gett tre Timråpoäng.
Men målskytten Max Friberg är inte nöjd för det.
– Vi går alltid för tre poäng och vi kunde ha fått med oss sex poäng från de här matcherna, säger han.
Relaterat
Fakta
Timrås kryss
Timrå har bara en trepoängare så här långt (Växjö borta), men bara förlorat tre efter full tid (HV71, Färjestad och Brynäs). Fem av nio matcher har gått till förlängning och där har TIK 3–2.
Timrå–AIK 2–1 efter förlängning, Modo–Timrå 2–3 efter förlängning, Växjö–Timrå 2–1 efter förlängning, Timrå–Skellefteå 2–1 efter straffar och Tmrå–Luleå 2–3 efter straffar.
JVM-hjälten Max Friberg hade gått mållös från de åtta första matcherna i höst. Men i går tog torkan slut.
Ett synnerligen välplacerat skott från blålinjen satt i David Rautios vänstra kryss.
– Det var skönt att göra mål, skönt att ta ledningen, men det kommer i andra hand. Det var ingen bra straff i dag heller. Det känns trist att vi förlorar på ett misstag som jag gör. Jag är besviken på mig själv, säger han självkritiskt.
Precis som mot Skellefteå gick hemmamatchen i Eon Arena till straffar. Men utan sjuke kaptenen Pelle Hallin kunde inte Timrå hejda Luleå.
Joachim Rodin satte Timrås enda strut. Missade gjorde Niklas Nordgren och Friberg.
I stället var det Luleås lirare Linus Klasen som fick jubla och ta med extrapoängen till Norrbotten.
– Det är lite lotto, säger Jonathan Hedström om straffavgöranden.
En Timråforward som hade betydligt mer fart på fötterna jämfört med i matchen senast.
– Det kändes bra nu, då hade jag halva ljumsken borta. Jag kommer mer och mer, jag har alltid varit lite seg i starten. Nu gäller det att få lite tajming, att våga hålla pucken.
En målmässig förstarond till Timrå, 2–0, följdes upp av en andra period där Luleå var klart vassare, reducerade och gick ikapp.
Efter det hände det i ärlighetens namn inte så mycket.
– Det blev lite återhållsamt. Man får med sig en poäng och går för en till i förlängningen, säger Hedström om det aningen passiva spelet i slutet av matchen.
– I första börjar vi bra, i andra skvätter vi lite med pucken och i tredje är det ganska jämnt. Men inget skönspel. Vi måste våga vårda pucken och inte slå bort något i onödan.
2–1 satt i samma maska som Max Fribergs skott. Fast då var det Jocke Lundströms tur att vakta målet. 2–2 blev resultatet av en olycklig kommunikationsmiss.
– Det började med att jag gick ut bakom målet och missförstår Sebbe (Erixon). Jag lade den löst i rundeln, men han ville ha den på bladet. Det sätter igång oredan, säger Lundström.
Ett virrvarr som slutade med att pigge Joonas Vihko blev lämnad vind för våg framför Lundström samtidigt som Johan Andersson och Robin Persson stångades med Niklas Fogström bakom målet. Snabb pass, piggt avslut och 2–2.
Annars är ordeda något som lyst med sin frånvaro i Timrå den här hösten.
– Det är en otrolig skillnad nu. Vi ska inte skämmas för det här, kan vi ta poäng i alla matcher är det lugnt, säger Lundström som gick ned lite för räkning under förlängningen.
Han motade Niklas Olaussons friläge, men fick en skridsko där det gör som ondast. Oavsett hur stor suspensoar en hockemålvakt har.
– Det gjorde jävligt ont, men det är lugnt nu, säger Lundström med ett lättat leende.
Tränare Tomas Montén var diplomatisk, och konstaterade med matematiskt diplomati efteråt:
– De var bättre än oss i två perioder, vi var bättre i en. Därför är det rättvist att de får två poäng och vi en.

































