Det skiljer bara tre dagar mellan de båda Timråkillarna och de har ofta följts åt under sina 43 år.

De spelade hockey ihop redan som knattar, gick i samma klass på gymnasiet och har som vuxna varit juniortränar-kollegor i Timrå IK i flera år.

När Per-Erik Johnsson avgick som A-lagstränare strax innan nyår i fjol inleddes nästa kapitel i den gemensamma historien.

– Jag, Ante och Thord Johansson skulle hålla i allt tills de hittade något annat. Sedan rullade det på, säger Stridh.

Kände du dig redo?

– Man blev inkastad i det och det var bara att åka med. Jag funderade mer när Tommy Andersson sen kom in och jag fick frågan om att fortsätta. Läget var utsatt och i princip låg föreningens existens på våra axlar. Men jag kände att jag skulle ångra det resten av livet om jag inte tog chansen. Och jag ångrar inte en sekund att jag fortsatte, det var en tuff men oerhört nyttig resa.

Karlsson tyckte inte det var mycket att fundera kring.

– Man har sånt klubbhjärta och det är klart man ställer upp om man får frågan, säger han.

Karlsson var ansiktet utåt innan Andersson klev in och fick bland annat höra Leif Boork säga i direktsänd tv att han såg "förintad" ut.

– Det gjorde ingenting. Vi skrattade åt det. Han hade ju inte klart för sig vad det handlade om. Jag visste att Tommy var på väg in, men ville inte stå och säga det i tv utan hänvisade till "Nubben".

Hur var det att kastas in i hetluften?

– Väldigt roligt, även om jag aldrig gillat media jättemycket. Men jag kommer alltid vara mig själv i intervjuer och så.

Karlsson kallar Kvalserien en härlig upplevelse.

– Men det är inget jag vill vara med om igen. Det var en tuff period, framför allt för de anhöriga, då det var så mycket fokus på hockeyn.

Är det lättare att släppa hockeyn nu?

– Ja. Den här säsongen har vi varit med från start och jobbat kontinuerligt och noggrant med vårt spelsystem. Man har en helt annan kontroll. När man kom in i vintras var det mer på liv och död. Det är en mycket skönare miljö att jobba i nu.

Stridh och Karlsson fick och tog erbjudandet om en förlängning som assisterande i A-laget efter kvalserie-succén.

– Det är otroligt få förunnade att få jobba med det roligaste de vet. Hockeyn är en livsstil och ett stort intresse. Att få jobba med det här är en dröm, säger Karlsson.

Vad är den största skillnaden mellan att träna juniorer och seniorer?

– I J18, som jag hade i fjol, handlar det mycket om utbildning. Resultaten är inte lika viktiga. Här blir man synad tre gånger i veckan. Pressen utifrån är mycket större, säger Stridh.

Känner du av att du blivit mer offentlig sen du kom in i A-laget?

– Jag fick en hel del vänförfrågningar på Facebook och följare på Twitter där ett tag. Men jag syns inte så mycket utåt, även om folk här i lilla Timrå kanske har bättre koll på mig nu. Men det är inget jag bryr mig om. Förutom i Kvalserien, då gick jag ogärna ut. Jag orkade inte försvara oss och prata hockey hela tiden. Men nu är det ingen fara, säger Stridh.

Hur är det att göra den här resan ihop med en kompis?

– Jätteroligt och det var bra att man kände varandra så väl när man först kom in i en tuff sits, säger Karlsson.

– Det är speciellt att få jobba med någon man trivs bra ihop med och vi har sagt flera gånger att vi måste se till att njuta också, säger Stridh.