Det är en svettig Johan Andersson som åker av isen efter ett i raden av vanliga träningspass. Men för honom är det inte längre bara vanliga träningspass. När han drabbades av en blodpropp i lungan i november i fjol ställdes han helt plötsligt för första gången i sitt vuxna liv utanför ishockeyn.

Och han visste inte vad han skulle göra.

– Det handlade hela tiden om nya matcher, nya träningar. Jag kunde ju inget annat så när det där hände i fjol blev allt kolsvart, säger Johan Andersson.

Efter en lång och enveten kamp, där det länge var oklart om hockeykarriären överhuvudtaget skulle kunna fortsätta, har Johan Andersson tagit sig tillbaka till isen för att kunna göra det han har betalt för att göra: nämligen att spela ishockey. Tiden utanför rinken var jobbig på flera sätt, menar han.

– Den första månaden, sex veckorna någonting, hade jag ingenting att göra. Det var knäckande att inte kunna utföra det jag är här för. Det spelar nog ingen roll om man kör ismaskinen eller om man sitter i kassan på ICA, kan man inte göra det man ska göra blir man knäckt. Det tar på självförtroendet.

Nu är det första stadiet passerat och "Bagarn" är tillbaka på isen fullt ut. Det som har hänt är lagt till handlingarna – och påverkar honom inte ute på isen.

– Visst, risken finns men det är som läkaren sa: "du har en risk mer än de andra men det finns tusen andra saker som kan ske". Det är inget jag tänker på där ute, jag är glad åt varje match, varje byte jag får göra.

Rentav tror han att det som hänt fått honom att bli en ännu bättre hockeyspelare, beroende på att han inte längre tar hockeyn för given. Och för att han vet att det kommer en dag då hockeyn inte längre finns där, en dag som han inte längre fruktar.

– Det är något jag har med mig i ryggsäcken och som jag gått stärkt ur. Om något händer igen eller om jag bestämmer mig för att sluta med hockeyn så vet jag att det finns ett liv på sidan om också. Nu menar jag inte att jag ska sluta med hockey men jag tror att man spelar bättre om man inte spelar för livet.

Johan Andersson och Timrå IK går nu in i intensiva oktober som inleds med tre raka hemmamatcher, med start i dag mot Skellefteå. Hittills har hemmaspelet inte gett den utdelning man önskat. Efter premiärsegern mot AIK i förlängning har laget två raka förluster.

– Vi kanske har varit lite överambitiösa, vi måste försöka att inte jaga fram chanserna som vi gjorde mot Färjestad. Det är svårt på hemmaplan med publiken i ryggen, men vi ska ändå kunna backa hem och spela hårt i mittzon. Vi måste välja med omsorg.