Han blixtrade stundtals i premiären mot AIK, men mot Modo i andra matchen gick det trögare.

Och därefter har han fått kika på.

– Det känns helt okej att vara här, jag trivs bra i gänget. Vi har en bra blandning av unga killar och rutinerade rävar.

Sterner lider fortfarande av sina missade försäsongsveckor.

– Jag var sjuk i två veckor och det är fullt förståeligt att jag hamnade lite efter. Det är frustrerande och det måste man ha lite tålamod med, men jag kommer ikapp, säger han beslutsamt.

Tidigare säsonger har han sett Timrå från motståndarsidan. Nu är han en del i det rödvita maskineriet.

Märker du någon skillnad på årets Timrå jämfört med tidigare upplagor?

– Det är svårt att säga, men jag känner lite mer stabilitet. Det är i alla fall det jag tänker på först.

I kväll kommer Färjestad på besök.

– Det är klart att det blir en lite speciell match. Jag har mött kompisar i andra lag förut, men nu är det klart att det blir några fler. Men det är inget man kan lägga något fokus på.

Timrå har briljerat i numerärt överläge den här hösten. PP-mål i varje match, och Timrå har gått från sämst till överlägset vassast.

– Vi har inte tränat överdrivet mycket, vi har lagt ned "normalt" med tid på det. Men vi har fått till två bra formationer och fått bra självförtroende i power play.

– Allt sitter i huvudet. Nu har vi ett bra power play, men det går alltid upp och ned, säger Sterner.

Alexander Larsson som var med i fjol när Timrå var sämst och som gjort två av de fem power play-målen vill inte heller dra för stora växlar av statistiken.

– Jag tycker att det är för tidigt att analysera det nu, vi kan göra det när halva serien är spelad, säger han.

Larssons forwardskollega Robin har det hockeyklingande efternamnet Sterner efter farfar Uffe. Men det är dåtid. För barnbarnet Robin handlar det om nuet. Och framtiden.

– Det är bara att fortsätta köra, det ska bli jävligt kul att få spela igen.