I går kom alltså beskedet som helt förändrade situationen då Konkurrensverket underkände Hockeyligans beslut att stoppa de strejkande NHL-spelarna från spel i Elitserien.

Det var ett väntat beslut, men Hockeyligan borde ha ändrat sitt ställningstagande i frågan för länge sedan. Jag skrev en krönika i veckan angående detta och trodde då att det inte skulle behöva gå så långt att Konkurrensverket skulle hinna yttra sig.

Men mer förvånade var det att inte Hockeyligan lade sig på rygg efter detta och verkligen ansträngde sig för att lösa det här. I går kväll kom uppgifterna att ligan ska överklaga och att man försöker ta striden, men det känns som ett krig som inte går att vinna.

Ligan borde försöka ta kontroll över situationen och själv vara ett steg före och inte 20 steg efter som man är nu. Jag tror inte ligan har så mycket mer att vinna än lite tid och att röran nu blir ännu rörigare för de tolv medlemmarna. Förlusterna kan vara ännu större, men förvånad är jag som sagt inte när det handlar om hockey.

I samma sekund som Hockeyallsvenskan ändrade sitt ställningstagande borde Hockeyligan ha stoppat bojkotten och sedan gemensamt dragit upp former för det.

Men hockeyns stora problem är att lagen i Hockeyallsvenskan och i Elitserien inte tillhör samma familj. I fotbollen hade det varit lättare då lagen i Allsvenskan och Superettan är medlemmar i Svensk elitfotboll (SEF) och där finns tydliga regler hur pengarna ska fördelas.

Men Hockeyligan har aldrig varit beredd eller intresserad av att dela med sig av de stora penningavtalen och därmed finns det ingen gemenskap. En märklig situation med tanke på att det är upp- och nedflyttning mellan ligorna.

Nu kan cirkusen starta, eller rättare sagt: den har redan startat. Det dröjde inte många minuter innan Modo presenterade att Alexander Steen skulle spela med klubben eller Frölundas planer om att få hem bland annat Henrik Lundqvist blev kända. Nu utgår jag ifrån att dessa spelare stoppas eller vågar Modo sätta in Steen i dag och bli betraktad som svartfot?

Nej, det tror jag inte utan det är bara en tidsfråga innan det smäller i alla fall.

Nu gäller det istället att sätta ner foten snabbt och Ligan måste ta kontroll över situationen.

För kärnfrågan är fortfarande inte vad konkurrensverket tycker utan det är rättvisesituationen. Det får inte vara så att ett seriesystem kan ha olika regler. Att allsvenska klubbar kan rusta med NHL-spelare och elitserielagen får nobben är en bedrövlig situation. Att de dessutom kan stå öga mot varandra i en kvalserie i vår förstärker bara detta resonemang.

Nej, ta kontrollen medan det går.

En okontrollerbar situation kan få ödesdigra konsekvenser och det kan vi som minns 2004/05 vittna om. Visst var det på många sätt en publikfest och klassen på sporten var riktigt hög, men det blev rejäla sår i klubbarnas plånböcker. Det blev en kapprustning som inte var hälsosam för vare sig sporten eller publiken på sikt.

Jag vill därför se en begränsning av ”lockout-spelare” för att klubbarna ska orka leva även när strejken är över.

För de ekonomiska skillnaderna är stora mellan Elitserien då och nu och det är fler lag än Timrå som måste sanera sin ekonomi.

Därför skulle det vara förödande att släppa loss hela cirkusen utan begränsningar.

Då är risken att flera klubbar skulle gå under för att betala de dyra försäkringsavtalen som krävs.

Mitt förslag är begränsa antalet lockutspelare till tre i första hand och sedan få med sig Hockeyallsvenskan på samma förslag.

För i dagsläget kan ingen säga hur lång den här konflikten kommer att bli och det gör bara situationen ännu mer osäker.

Eller för den delen hur många spelare som kommer att välja Sverige.

Många menar att det inte alls blir en lika stor anstormning av NHL-spelare den här gången. Men ingen vet med säkerhet.

Lita på att Timrås sportchef Kent Norberg redan är redo att agera och Anton Strålman är det hetaste namnet. Det är en spelare som alltid känt en lojalitet mot Norberg och han känns som det hetaste namnet.