Drygt 4 500 personer befolkade läktarna. Det kändes – och hördes – som om det vore fler.

Välförtjänt 1–0-ledning efter andra peridoen blev till slut 2–1 – efter förlängning. Det kändes både rättvist och orättvist, om ni förstår vad jag menar, för var det något lag som borde haft tre poäng så var det Timrå...

Med andra ord en ganska hyfsad hemmapremiär för detta bottentippade Timrå, som direkt visade att delar av framgångsformeln från Kvalserien i våras var kvar i spelet. Det vill säga, en strikt och tight defensiv med noggranhet som honnörsord.

Typiskt nog var det ett enda stort individuellt misstag – en genant felpassning av Mat Robinson – som gjorde att AIK lyckades spräcka Joakim Lundströms nolla. Annars var agerandet i egen zon mycket bra, och när tillfällen till snabba spelvändningar gavs gick också de röd-vita för fullt framåt.

Och om vi också räknar klara målchanser, eller heta lägen framför motståndarkassen, ja då var Timrå definitivt värda tre poäng.

Kanske borde det stått 1–0 på jumbotronen redan efter 6.37, men Andreas Molinders målskott blåstes av för offside i målgården, då domarna bedömde att Johan Andersson stört AIK-målvakten Daniel Larsson.

Det är ju så, att spelare får befinna sig i offensiv målgård om inte målvakten hindras. Svårbedömt och när jag pressade Timråcoachen Tomas Montén efteråt tyckte han att det var en okej bedömning, eftersom man tydligen helst ska befinnas sig i bortre delen för att klara sig...

Knappt tio minuter in i mittenperioden borde absolut ha varit hemmaledning. Men den gången var det ingen domare som förstörde glädjen, utan en kombination av oskicklighet och oskärpa (Robin Sterner) och skicklighet och tur (Daniel Larsson).

Annars tycker jag Sterner gjorde en intressant seriedebut i Timråtröjan. Och mål blev det ju i alla fall (Joachim Rohdin efter starkt förarbete av både "Bagarn" Andersson och Andreas Molinder.

Och det var faktiskt många i Timrålaget som överraskade positivt på mig.

Sterner är nämnd. Yared Hagos var länge en av matchen absolut bästa spelare och vad Niklas Nordgren kommer att betyda för det här laget kan inte nog understrykas. Det var nämligen långt i från bara det avgörande målet som gladde publiken!

På backsidan lärde vi oss uppskatta Oscar Hedman redan under fjolåret och den här premiären visar att Modoprodukten blir att lita på i vinter också.

Själv har jag varit extra nyfiken på Nils Bäckström, som är en av få riktigt resliga lirare i den här Timråupplagan, och visst kan backförvärvet från finska Ilves bli en stor tillgång i de defensiva leden, där hemvändaren Sebastian Erixon saknades i går kväll.

Det märktes som tur var inte alltför mycket.

Eller rättare sagt: med "Sebben" på isen borde det ha kunnat se ännu bättre ut – och då vore det väl sjutton om inte den där trepoängaren trots allt hade bärgats...

Nåja, Timrå visade i alla händelser att laget kommer att sälja sig dyrt i höst och vinter. Och här hemma lär fler och bättre lag än "Perra" Johnson-tränade AIK få det jobbigt.

AIK, ja. Det är långt kvar. Men något säger mig att redan i den här matchen fick vi en indikation på att Storstockholms enda elitseriebidrag går en tuff framtid till mötes.

Liksom Modo?!

Skellefteås knockade ångermanlänningarna med hela 5–1 och nu ska timråiterna upp till Fjällräven Arena för ett första litet slag om Västernorrland i morgon.

Tjoho! Elitserien rockar direkt.