"Inställd på att det kan bli vad som helst"
På torsdag åker Anton Lander över till Edmonton och i samma veva kan NHL-lockouten bli ett faktum.
Oavsett blir det spel i Nordamerika i höst – i Sverige är 21-åringen inte välkommen att spela elithockey.
– Jag kan tycka att Hockeyligan hade kunnat vänta med att ta ett beslut innan man vet hur det blir där borta.
Relaterat
Fakta
Sommarens...
Höjdpunkt: "De gånger man är ute på vatten med båt eller vattenskoter, man bara slappnar av och njuter."
Bottennapp: "Regnet."
Konsert: "Springsteen och Coldplay, två väldigt olika men grymma konserter. Springsteen är chef på något sätt, han bara står där och det räcker. På Coldplay var allt runtomkring väldigt läckert."
Träning: "Väldigt bra. Först tränade jag själv, sedan med Timrå efter att de samlats igen. Jocke Svedberg har väldigt bra fysträning. När vi tränat på is har jag ofta varit back, det har varit roligt och lärorikt."
"Separation" från Pääjärvi: "Ha, ha. Vi har faktiskt stött på varandra en del. I Icebreakers och så har han stannat till här när han haft vägarna förbi. Han var också med på Springsteen."
Anton Lander var på plats i Eon Arena i söndags när Timrå IK mötte Leksand i genrepet inför Elitserien.
En liten tröst kanske, då han på torsdag sätter sig på flyget och missar kvällens premiär.
– Synd, jag hade hoppats kunna se den matchen. Men det gick inte att lösa, säger han.
Hjärtat bultar för moderklubben, som han lämnade inför förra säsongen. Då var Lander en av de absolut viktigaste spelarna när klubben fixade nytt elitseriekontrakt i sista omgången.
I våras följde en nervös Lander kvalseriedramatiken från andra sidan Atlanten.
– Det var jobbigt och man led. Det var jävligt skönt när de fixade det.
Pappa Ante Karlsson var med i båset och han är kvar som assisterande tränare. Dessutom har Landers kompis Sebastian Erixon återvänt till Timrå.
Om han själv velat spela i Timrå om det nu blir lockout? Svaret är inte oväntat.
– Det är klart att man hade velat det.
– Det hade varit grymt roligt att spela med "Sebbe" och sedan är ju också "Bagarn" (Johan Andersson, återvände inför förra säsongen) tillbaka. Han hjälpte mig och Mange (Magnus Pääjärvi) mycket när vi kom upp i A-laget, och kanske framför allt för mig som också är center.
– Sen vet jag inte hur det hade varit att ha farsan som tränare, säger Lander och ler.
– Jag hade honom i två år när jag var liten och det gick bra. Vi har ett bra förhållande, men det blir annorlunda på hallen. Jag skulle nog föredra att inte ha honom som tränare.
Vad säger du om att NHL-spelare inte får spela i Elitserien vid en kortare lockout (både Hockeyligan och Hockeyallsvenskan har beslutat om detta)?
– Det är svårt för Hockeyligan också. De vet inte om det blir en kort eller lång lockout, eller om det ens blir någon. Många blir lidande, och tyvärr kanske främst juniorer, om det dyker upp NHL-spelare. Klubbarna har ju också sina trupper klara. Men för fansen är det tråkigt.
Och för er NHL-spelare?
– Ja, precis.
– Jag kan tycka att Hockeyligan hade kunnat vänta med att ta ett beslut innan man vet hur det blir där borta.
I dagsläget lutar det åt lockout. I vilket fall ser Lander ut att bli kvar i Nordamerika och även om han hade varit välkommen i Elitserien så är det Edmonton Oilers som har sista ordet.
Har du pratat något med Edmonton om vad som händer vid en lockout?
– Nej. Blir det så får jag fråga då. Men jag och min agent har pratat och eftersom jag har ett tvåvägskontrakt och det inte blir lockout i AHL lär det nog bli spel i Oklahoma City (Edmontons farmarlag i AHL).
Därmed ser Lander ut att inleda den här säsongen där han avslutade den senaste. Något han inte har något emot.
– Det var kul där, många var i samma ålder och vi hade roligt ihop. Det är också en bra stad, det är mysigt med bra restauranger och bra väder. Jag och Mange hade grymt roligt där tillsammans, vi spelade mycket golf och det ihop med hockey är den bästa kombination som finns.
Lander hann göra 56 NHL-matcher innan han hamnade i AHL där det blev 28 matcher (14 i serien, 14 i slutspelet).
Hur sammanfattar du första året där borta?
– Det gick lite över förväntan. Jag hade hoppats på att få komma upp och vara med i några NHL-matcher för att känna på. Nu blev det nästan tvärtom. Jag fick börja i NHL och var där till i januari. Sen när jag kom till AHL blev jag skadad (höftmuskeln) och det var lite irriterande. Jag blev borta tre veckor. På en gång när jag kom hade jag fått spela mycket, också i power play. Sen när jag kom tillbaka blev det inte så, då blev det mer box play och jag köpte den rollen. Men jag kände att jag hade mer att ge.
– Sen var slutspelet en grym erfarenhet. Jag har varit i slutspel med Timrå, men här hade jag en större roll och det är annorlunda. Vi hade kunnat gå hela vägen, men åkte ut i Conference-finalen (semifinalen).
Nu väntar det andra året, som ofta brukar benämnas som svårt. Magnus Pääjärvi hade till exempel ett tufft andra år i Edmonton förra säsongen.
– Jag vet att konkurrensen om centerplatserna i Edmonton är tuff. Jag är inställd på att det kan bli vad som helst den här säsongen. Jag kanske startar i Oklahoma och spelar matcher där jag får mycket speltid och utvecklas både defensivt och offensivt.
Som ofta annars låter Anton Lander äldre än sina 21 år när han fortsätter:
– Det spelar ingen roll var jag spelar, bara jag blir en bättre hockeyspelare.
Oilers har bytt tränare till den här säsongen, då Ralph Krueger tar över efter Tom Renney. Hur ser du på det?
– Ralph har varit assisterande tränare i Edmonton i två år och innan dess var han länge förbundskapten i Schweiz. Han har en mer europeisk stil som coach och i sitt sätt att vara. När Tom var borta ett tag förra säsongen blev det också ett bra go' i laget när Ralph stod i båset. Jag har bara fått goda intryck, han har en bra syn på hockey och det blir kul att se vad han har för planer.
Det återstår bara att se när – och ens om – NHL-säsongen drar igång.































