Det är så här det ska vara ... och sluta.

Ishockeymatcher ska vinnas av hemmalaget.

Och måste det gå till förlängning och straffar ska naturligtvis hemmapubliken få vråla ut det sista av det adrenalin som alltid pumpas upp i jämna och täta matcher, oavsett om det handlar om serielunk eller slutspel.

Svårare än så är det inte att fånga, behålla och få en åskådarskara att växa. Något att tänka på när det runt om i Hockeysverige talas om publikkris den här hösten.

Än återstår det några veckor innan Elitserien går in i någon slags lunk. Fortfarande handlar det om en inledande rusning och positionering, men det går snabbt framåt och för starkt nederlagstippade Timrå IK är förstås varje poäng viktig.

Men återigen: det är framför allt hemma matcherna ska vinnas och de stora poängkapen tas.

Då växer självförtroendet. Då ökar självkänslan. Och då vågar publik och sponsorer fortsätta att investera i pengar och engagemang.

Det behöver Timrå, som absolut är på rätt väg och som överraskat på de flesta förståsigpåare (ingen nämnd och ingen glömd) hittills.

Det vi nu har framför oss i oktober är en räcka hemmamatcher – med allt vad det innebär i form av möjligheter!

Gårdagens straffseger mot ett Skellefteå, som tillhör de verkligt stora guldkandidaterna, var den första av tre hemmafighter i följd (Luleå på lördag väntar här näst).

Totalt rymmer denna höstmånad sju av elva matcher här hemma, och som jag ser det i det här skedet av serien som mycket kommer att avgöras. Om Timrå kommer att orka hålla sig ovanför kvalseriestrecket. Eller om det till och med ska kunna bli en kamp om slutspelet ytterligare några månader bort ...

Hur som helst har detta "nya" Timrå tydligt bestämt sig för att i varje byte, period och match köra för allt vad de röd-vita tygen håller.

Nye tränaren Tomas Montén har tillsammans med "assistenterna" Ante Karlsson och Henrik Stridh lyckats skapa en lagmaskin, som i nästan varje match som spelats hittills lyckats med föresatsen att spela tätt, vara jobbigt och beslutsamt när spelvändningschanserna kommer.

Och profillöst är det ju faktiskt inte.

Ta matchvinnaren Pelle Hallin, som inte bara behärskar rollen som "sargryttare, utan också kan göra snygga mål efter patenterat effektiva dragningar.

Tyvärr har det i ett par hemmamatcher kommit plumpar – och det måste faktiskt undvikas till varje pris fortsättningsvis! – men för det mesta har det sett ut ungefär som i går kväll, med vägvinnande puckerövringar i mittzonen och disciplinerat agerande framför egen målvakt.

Det finns mer att hämta vad gäller kvalitet och kyla på den offensiva tredjedelen, men mig gör det i alla fall inget om det är målsnålt – bara "rätt lag vinner". Och framför allt i hemmaarenan. Timrås egen borg.

Något som förresten vårvinterns succécoach, Tommy Andersson, gärna framhöll, att här i Timrå skulle motståndarlaget få uppbåda allt och kanske lite till för att sno åt sig några poäng.

Skellefteå försökte i går. Men huvudtränaren Anders Forsberg tyckte att Timrå var riktigt bra den här kvällen. Och så mycket bättre betyg än så kan man ju inte få, eller hur?