Timrå lyckades ta en viktig 2-1-seger i premiären hemma mot AIK efter ett sudden-mål i power play av Niklas Nordgren.

Det kändes symboliskt att det var just Nordgren som avgjorde. Inte bara för han var Timrås bäste spelare den här kvällen eller för att han hela tiden värderade varje situation på ett fantastiskt sätt. Utan Nordgren var stjärnan i det lag som Kenta Johansson basade för under storhetstiden och som kännetecknades av fart, energi, aggressivitet och tålamod.

Efter flera år utomlands så ledde Nordgren på samma sätt och med en spelmodell som kändes väldigt lik den Kenta Johansson hade stora framgångar med. 

Det fanns flera likheter.

Att Timrå bygger sin spelmodell från egen zon känns både rätt och självklart. Det känns givet att just försvar är nyckeln till framgång och grunden till offensiven. Under två perioder hade AIK otroligt svårt att skapa en enda målchans mot Joakim Lundström och spelarna var hela tiden trygga i egen zon. Timrå spelade med en enkelhet och spelarna värderade klokt situationerna.

Men det kändes inte som någon defensiv uppställning. Under framförallt den andra perioden såg jag fler spelvändningar än vad jag sett på flera säsonger och det är ett vapen som Timrå ska vara rädd om och här får motståndarna passa sig. Det går inte att uppträda så ostrukturerat som AIK gjorde den här kvällen mot den här typen av spel.

Timrå gjorde ett klart misstag i egen zon under 60 minuter och det var när Mat Robinson spelade pucken rakt i gapet på Esa Pirnes, han passade pucken vidare till Fredrik Hynning och vips låg kvitteringspucken bakom Jocke Lundström. Men det kändes ändå som att laget begränsade sina misstag.

Men det fanns mer positiva saker i spelet.

Den här vintern har Timrå ett gediget grundspel att falla tillbaka på. Nye tränaren Tomas Montén har organiserat sitt lag och det ser ut som att varje spelare verkligen vet vad han ska göra ute på isen. Men så måste Timrå också göra för att rädda livhanken. Laget har inte det mest namnstarka laget och då gäller det att bygga upp ett riktigt grundspel.

Jag tänker på farten både med pucken och i skridskoåkningen. Även det var en framgångsfaktor under Kenta Johanssons tid. Nu finns det många spelare som är duktiga på skridskorna och Timrå försöker spela med snabba förstapass. Det kommer så klart att göra lagets offensiv farligare.

Även arbetsinsatsen var beundransvärd på sina håll. Det är möjligt att Timrå saknar kvalité i sin trupp, men det finns en arbetsmoral i den här gruppen som jag inte sett på flera säsonger. Borta är överbetalda utlänningar som glider hem i försvarsspelet. Jämför arbetsinsatsen på en spelare som Niklas Nordgren och fjolårets Matt Murley. Snacka om att skicka rätt signaler.

Enda minuset den här kvällen var just målskyttet och här gäller det att göra ett bra arbete. Timrå borde ha vunnit matchen efter tre perioder och skulle ha avgjort i andra. Ett mål i ishockey är en bräcklig ledning och AIK behövde en chans för att kvittera. Det gäller för Timrå att utnyttja ett spelövertag och framförallt powerplay-spelet bättre.

Här finns det en del att göra.

Men vi får inte glömma bort att en spelare som sjuke Sebastian Erixon saknades den här kvällen. En spelare som Timrå kan använda mellan 25-30 minuter per match och som har en nyckelroll i powerplay. Samt att rutinerade Jonathan Hedström kommer att ta plats i någon kedja.

Så det finns faktiskt sparkapital att ta till.