Egentligen borde jag veta bättre och skippa allt vad ojande och gnällande heter så här tidigt på säsongen. Men något säger mig, att nye Timråcoachen Tomas Monténs färska lagbygge redan nu är i extremt stort behov av en seger.

För att få något slags kvitto och bekräftelse på att det man pysslat med de senaste veckorna börjar bära frukt. Och för att alla vi som försöker lägga den tunga fjolårsvintern bakom oss och i stället blicka framåt ska få chansen att hoppas på något som ser liiite bättre och stabilare ut. Något som tar vid där den härligt effektiva och poänggivande Kvalserien slutade...

Jag såg inte premiären mot Brynäs i Hälsingland. Men jag har förstås fått trovärdiga rapporter och såg såväl mötet med Modo i Ö-vik (4–1 till hemmalaget) för en dryg vecka sedan och nu alltså stryk, 1–2, mot samma lag här hemma i Timrå.

Helt klart har de röd-vita tagit små, små steg framåt kvalitetsmässigt för varje match som spelats. Men med tre veckor kvar till elitseriepremiären räcker det snart inte längre med små steg.

Självförtroende är alltid färskvara. Självförtroende kommer av resultat och prestationer.

Många vill göra gällande att prestationsdelen överväger. Speciellt så här års.

Men grejen är ju också den, att värdet av prestationerna höjs om resultaten ser bra ut.

1–2 vittnar om en jämn match.

Och jämnt var det.

Men Modo såg lite tyngre, stabilare och aningen skickligare ut. Därav uddamålssegern – och det positiva resultatet!

Nu är det inte alltid som siffrorna är logiska i ett ofta tillfälligheternas och de små marginalernas spel som ishockey de facto är.

I det långa loppet harmonierar dock nästan alltid resultat och prestationer på isen med kvaliteten i truppen. Och utan hemvändande Schweizproffset Niklas Nordgren, skadade Robin Lindqvist och en inte fullt frisk Jonathan Hedström (klev av med ljumskproblem) är det inte konstigt att en av de detaljer som det finns mycket övrigt att önska stavas m-å-l-s-k-y-t-t-e.

Tre mål framåt på lika många träningsmatcher – ett i varje fight – visar på en tydlig brist. Som måste åtgärdas. Helst redan till nästa match i SCA-cupen, mot AIK nästa fredag!

Hur åstadkommer man då det?

Tja, det handlar förstås om ett nötande av avslut, efter kombinationer och en tydlig idé om hur man bäst tar sig fram i rätt lägen.

Gårdagsmatchen rymde en hel del av den varan. Chanser fanns alltså. Men skärpan och kvaliteten på avsluten var inte alltid på topp, samtidigt som Modomålvakten för kvällen, Oscar Alsenfelt, var stabil och säker i 60 effektiva minuter.

Kanske kunde en del knutar ha lösts upp om om några av spelarna fått spela på postioner de är mer vana vid, typ Simon Önerud och Yared Hagos, som gick center respektive ytterforward i samma kedja, men där i alla fall Hagos i min värld är och förblir center.

...men juniorbacken Tommy Stenqvist fortsätter övertyga. Ett annat stort utropstecken så här långt är Johan "Bagarn" Andersson, definitivt tillbaka efter sin långa konvalecens och rehabilitering efter blodproppen i lungan som höll på att ända en karriär i förtid.

Och så tycker jag det är skönt att konstatera, att målvaktssidan ser positiv ut. I går i form av "Jocke" Lundström.